Read Hon går genom tavlan, ut ur bilden by Johanna Nilsson Online

hon-gr-genom-tavlan-ut-ur-bilden

Hanna och Karin är bästisar och hela sommaren har de lekt och byggt kojor i skogen. Men när höstterminen börjar förändras allt. Karin vill vara med de tuffa tjejerna - och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. På rasterna gömmer hon sig för att inte bli retad eller slagen; för att syskonen inte ska se ringen av ensamhet kring henne.Hanna fyller elva men ingen i klasseHanna och Karin är bästisar och hela sommaren har de lekt och byggt kojor i skogen. Men när höstterminen börjar förändras allt. Karin vill vara med de tuffa tjejerna - och det blir med ens alldeles tomt runt Hanna. På rasterna gömmer hon sig för att inte bli retad eller slagen; för att syskonen inte ska se ringen av ensamhet kring henne.Hanna fyller elva men ingen i klassen sjunger för henne. Hon fyller tolv och har inget kalas; vem skulle vilja komma hem till henne? Flera år senare finner vi Hanna på ett mentalsjukhus. Hon står vid fönstret och lutar sig mot världen utanför. Där finns froståkrarna, längtansvattnet och mörkerskogen, där finns människor, närhet, hud. Hon undrar hur kyssar smakar. Vill öppna fönstret och släppa in luft, här är det tungt att andas, själen får astma, dårskapen växer. Hon är fortfarande ung, här kan hon inte stanna.Tjugotreåriga Johanna Nilsson har skrivit en stark debutroman om mobbning och utanförskap....

Title : Hon går genom tavlan, ut ur bilden
Author :
Rating :
ISBN : 9789146176046
Format Type : Paperback
Number of Pages : 296 Pages
Status : Available For Download
Last checked : 21 Minutes ago!

Hon går genom tavlan, ut ur bilden Reviews

  • sofia
    2018-11-13 18:47

    Boken handlar om Hanna, en mellanstadieelev under 80-talet som till sist hamnade på dårhus, allt på grund av utanförskap. Varannat kapitel beskriver miljöerna som barn; i klassrummet, hemma i ensamheten och flykterna till sporten, medan de andra kapitlena snabbt och ganska dimmigt förklarar Hannas vistelse på dårsjukhuset. Författaren Johanna Nilsson är fantastisk på att beskriva ensamma karaktärer, hon kan få läsaren att förstå exakt vilken typ av person varje barn verkar vara. Genomgående i boken finns mycket målande beskrivningar som man känner igen sig i, trots att situationerna inte varit liknande för en själv. Man vet ändå att sånt här finns där ute, att det förekommer ganska frekvent. Särskilt under mellan- och högstadietiden. Jag läste boken med ständigt bekymrad panna och olyckliga ögon, ibland fällde jag ett par tårar. Den här boken etsade sig fast och jag tycker det är ett starkt skönlitterärt verk jag verkligen skulle rekommendera.

  • Barham Karkuki
    2018-11-02 18:42

    En av de bästa böckerna jag har någonsin läst.

  • Susie
    2018-11-16 12:52

    Truly magnificent. After finishing it you suddenly realise, shocked, that the young swedish writer Johanna Nilsson, hasn't actually experienced this. The words are terrifyingly strong, and the story is built up in a very unique way.You are lead into the world of a 10-yearold girl, called Hanna. She's not abused, she's loved by her parents, but for some incomprehensible reason, she does not feel good. She becomes left out at school, and when her friends leave her and her dear grandfather dies, her life seems to fall apart. While watching her struggle to fight some of her life back, you get flashes back and forth between this and the future, painful glimpses of what all the things happening now results in. A couple of years from now she's in a mental hospital, with scars across her arms, and an eating blackness inside. The writing is absolutely beautiful, makes you think sincerely about how you treat people. In the end when she gets out of the hospital you have this beautiful hole inside you, deeply wishing her all the luck. A nagging fear that she'll have to go back one day. It's so terrific how deeply you get involved in her life. Definitely leaves a scar.

  • Lexie
    2018-11-14 18:41

    Läs min recension här:https://lexiekon.blogspot.se/2017/11/...Hon går genom tavlan, ut ur bilden är en läsvärd bok som har något att ge alla tack vare intressanta och tänkvärda reflektioner kring mobbning. Att språket är delvis barnsligt minskar trovärdigheten, och jag har delvis svårt att känna med Hanna. Det är en mörk och sorglig berättelse, vilket gör läsupplevelsen både stark och jobbig. Ingen nöjesläsning, men en viktig och stark bok.

  • Sebastian
    2018-11-07 15:22

    Boken är välskriven och målande. Den skapar karaktärerna (speciellt huvudkaraktären, Hanna) på ett bra sätt. Jag saknar dock bitar i handlingen. Handlingen målar på ett ganska bra sätt upp hur Hannas tid på mellanstadiet formar henne och gör henne till den hon är idag. Men detta är i stora delar en intern process, som visserligen är välskriven men, som gör att jag personligen ibland tappade fokus.Jag läste boken som en del i lärarutbildningen och skulle kunna tänka mig att använda den i undervisning. Jag tror att handlingen passar in i skolsituationen (speciellt kanske i lite äldre klasser), många elever hittar nog någon att känna igen sig i, och får kanske en inblick i hur det kan vara att tillhöra olika grupperingar i klassen.

  • Cecilia Rydberg
    2018-11-08 12:38

    Well-written, but so depressing and thought-evoking!

  • Kim Palonen
    2018-10-31 20:41

    I know the story all too well. I lived it, breathed it and survived and the reason for me rating it poorly is more of me reflecting my poor judgement of picking up the book to begin with. This book belongs in any lap that has never experienced bulying first hand. It's absolutely, in every way, an important book, but people like me do well in staying away and focusing on other, more uplifting things.

  • Niliah Bergman
    2018-11-15 18:26

    en av de sämsta böckerna jag någonsin läst, fastnade inte för historien alls och tyckte alla karaktärer va rätt platta förutom huvudkaraktären.

  • Helena Frisk
    2018-10-28 20:29

    Helt ok, lättläst

  • A.L
    2018-10-30 16:33

    Den här boken lämnade mig med en bitter eftersmak. Till den grad att jag kan anse att den gör mer skada än nytta som exempelvis klassbok, ifall inte läraren klarar av att föra en saklig diskussion kring ämnet.För tyvärr klarar inte författaren av det. Författaren ger en klar och tydlig bild av Hanna i egenskap av mobbningsoffer, och det är en bild som är obehaglig och väcker starka känslor hos mig och säkert andra läsare. Så långt är allting väl skrivet. Men dessvärre är inte författaren lika intresserad av att ge en bild av Hanna som förövare. För är hon verkligen alldeles oskyldig? Hur behandlar hon exempelvis Katarina? Hur beskriver hon en företeelse när andra i klassen gör det, och sedan när hon själv gör samma sak?Dessa stycken nämns bara i förbigående, oftast endast i någon mening eller så. Detta medan offer-aspekten tar upp resten av boken. Ändå kan vi utifrån boken urskilja att Hanna har varit en del av Katarinas mobbningsproblem i flera år, även innan historien tar sin början, och att hon inte tvekar över att vara det igen när hon ser personliga fördelar i det. Jag ser två problem med det. 1) Det gör att hela boken tappar i trovärdighet, och sympatin för huvudpersonen får en bitter smak av självrättfärdigande. 2) Det sänder signalen att en huvudpersonen alltid har rätt, och eftersom vi alla är huvudpersoner i våra egna liv – har vi alltid rätt då? Kan vi släta över vårt eget ansvar, samtidigt som vi hårt dömer andra? "X är alltid oskyldig. X är det alltid synd om." Därför kan X göra vad X vill?Hade författaren klarat av att föra dessa diskussioner hade boken varit bra. Det hade gett en djupare syn på de strukturer som kan finnas i en klass, för väldigt många har genom livet varit både offer och förövare i dessa frågor. Det hade kunnat sudda ut gränserna mellan självklart gott och självklart ont, och även tagit itu med den självförnekelse vi ofta lever med som människor. Men utan den diskussionen blir boken istället kontraproduktiv. Ett virrvarr av skuld och oskuld. Där författaren verkar vilja att vi bara ska ta ett perspektiv i en annars mångfacetterad och komplicerad fråga.

  • Aisha Sed
    2018-11-05 17:33

    Since I have been sick I read this book incredibly fast this book is in Swedish but I don't know if it's translated or not. The book however was really good, I found some troubles with it though, like I didn't feel connected with the story at times, it was a book that you have to stay focussed all the time which I struggle with. Although it was enjoyable I found it hard to follow the story and sometimes I didn't want to read it because it was kind of slow-paced. All in all without a summary it was a good book, i don't want to give to much away because I would like everyone to go in and read it without really know that much about it. I feel like that's the best.

  • Moa Andersson
    2018-11-07 19:28

    En viktig bok om mobbing, där språket gjorde att jag fastnade direkt. Hannas liv och känslor i samband med att mobbingen startar och blir värre är oerhört väl beskrivna och jag dras på något vis in i hennes värld. Det här är en av mina absoluta favoritböcker och trots att jag snart kan den utantill kan jag inte låta bli att läsa om den igen och igen.

  • Bettina
    2018-11-15 20:43

    As a bullied kid, there is nothing remotely hopeful about this book. It does not truly empathise or give you something to draw strength from or help you find solutions. It simply increases your sense of hopelessness and fear of psychiatric hospitals. The protagonist was not someone you could easily identify with.

  • Tuvilita
    2018-10-18 13:25

    Johanna är en underbar författare, hon skriver så vackert och poetiskt. Hon skriver verkligen på sitt eget sätt och det är så fint.Historien om Hanna är så hemsk, men den har ändå ett fint slut. Det ger en hopp om att hon kanske får det bättre ändå.